Missuppfattningar om det Finska språket

Vi skulle kunna börja med en lång, eller långa meningar, med en massa knasiga ord som vi förknippar med Finska och hur vi uppfattar språken. Men det ska vi inte göra. Och om du tycker det är konstigt att finskan är så långt ifrån svenskan och att vi kan förstå oss på norrmän, och ibland danskar, så är det inte så konstig. Detta då finskan inte är släkt med svenskan. Liksom de svenska språkrötterna härstammar från tyskan och engelskan så kommer de fiska rötterna från finsk-ugriskan och är med detta släkt med esterna, ungrarna och många fler. Detta gör att vi har en sådan liten förståelse för språket och kan härma det på ett sådant roligt sätt. Men, skrattar bäst som skrattar sist och vi svenskar har en rad missförstånd om detta språk som vi här ska reda ut.

Långa ord som slutar på ”i”

Tänk om alla finska ord var jättelånga och som slutade på ”i” allihop? Då skulle det bli ett jobbigt språk att både skriva och tala och verkligen bli ett skämtspråk. Så är fallet dock inte, även om vi i Svedala verkar tro det. Skillnaden är att vi i Sverige använder oss av prepositioner: på, i, under och så vidare, medan man i finskan använder sig av olika ändelser som då blir till fler ord. Så, om man tänker så kanske det finska språket är smartare än svenskan. Eller? När det kommer till att finskan har så många ”i” i språket och att svenskar ibland kan känna igen ord har det med att Finland under en tid var i svenskarnas händer och att de lånade många ord från oss. Och om du vill veta vad som sägs om Sverige så fråga en finsk tala svenska så kommer du även bli ställd över deras förutfattade meningar.